Full rulle i Hornstull(e)
Lotta kommer att ta magisterexamen i sociologi och jag kommer att bli en avdankad förtidspensinär på existensminimum. Man skulle ju kunna tro att detta på lång sikt kan innebära ingrodda partnerroller och maktmönster, men vid noga eftertanke lär det faktiskt inte vara några större problem. Jag har nämligen räknat ut att om jag fortsätter att leva som jag gör, att ständigt vara fel person på fel plats vid fel tidpunkt, så kommer jag ändå spendera halva mitt liv på Kumla.
Jag undrar om poker är dagens aktivitet. Jo, så måste det vara.
Now I've got to get used to not living next door to Kalles
Kära blogg,
nu är det endast en ynka vecka kvar. Jag har rannsakat mig själv och kommit fram till att den största förrändringen i mitt hittils ganska planlösa liv kommer att vara avsaknaden av Kalles. Mina vänner, min familj och mitt barndomshem är en sak.. men Kalles! Vad kommer jag att sysselsätta mig med alla dessa sena tisdagseftermiddagar när ingenting annat finns att göra? Det känns lite bitter att tänka på att jag med största sannolikhet kommer att måsta skaffa mig ett liv. Vad det rent konkret kommer att innebära vet jag inte riktigt.. jag kanske kommer att börja gymma eller spela i ett korpenlag, börja intressera mig för promenader och svampplockning, börja sopsortera på riktigt, bli kristen och slippa oroa mig så mycket eftersom jag ändå har Herren på min sida, engagera mig i någon asylrättsorganisation och transportera sydafrikaner i en egendesignad roddbåt eller varför inte börja spela TP med Jan Björklund.
Jaja, jag ger mig.. det kanske finns en hel del andra saker att sysselsätta sig med. Jag tror jag ska satsa på Herr Björklund. Med tanke på hur människan är funtad har jag ju faktiskt en chans att briljera.. risken att jag blir deporterad till Botswana kan jag ta.
Min framtida homie i egen hög person
Face transformer
så här skulle jag se ut om jag vore ett vanställt barn samt en mangafigur.
Fan vad jag hatar rubriker
På tal om grannar kommer jag ju att ha nya sådana om mindre än två veckor. Rätt oväntat att det blev Stockholm, men saker och ting förändras när man blir kär har jag hört.. hips vips tycker man om något man aldrig trodde att man skulle göra. Ja, som Stockholm.
Jag är så kär, så kär, så kär.
Teknik är döden
Det finns ingenting som folk gör mig så ständigt påmind om som att jag inte har någon rumpa. Senast för några dagar sedan fick jag höra att jag borde göra ett rumpinplantat. Det vore ju höjden av självständighet, att ha silikon i arslet. Detta inlägget är nog för övrigt en tydlig idikation på att jag, inte nog med bryr mig om vad folk säger och tycker, jag gör det så till den milda grad att jag måste skriva om det offentligt också. Vad månne det bliva av mig.
Ett silikonarsle?
Jaja, nog om det. Jag har köpt nyttig mat för slantarna jag fick av min far som kom på oväntat besök. Jag undrar om han är rik eller försöker verka rik.. men med tanke på vilken social status han har så tippar jag på det sistnämnda.
På tal om min far har han faktiskt ett par förträffliga sidor. Jag trodde inte att det fanns en mindre tekniskt begåvad människa på denna jord förrän jag fick äran att delta i hans första (och sista?) möte med datorer. Detta var för inte allt för många år sedan och han hade bland annat en säregen förmåga att hålla inne varenda tangent så att en bokstav plötsligt blev femtio på rad. Jag antar att detta förbryllade eller generade honom eftersom han lämnade stolen ganska snabbt och har verkat bittert ointresserad av datorer sedan dess. Det enda jag kan höra honom muttra om lite då och då är benämningen "XPQ11." Om min arma stenåldersfar försöker skoja till det eller om någon briljant person har tutat i honom att det verkligen finns en dator som heter XPQ11 får jag väl aldrig veta.
För mindre än ett år sedan skulle jag förresten lära honom att skicka SMS. Efter många slitsamma minuter fick jag lön för mödan. Jag har fortfarande kvar messet.
"HHJ SAAXNNA 0005 4."