bloggen

Kära blogg,
nu är det endast en ynka vecka kvar. Jag har rannsakat mig själv och kommit fram till att den största förrändringen i mitt hittils ganska planlösa liv kommer att vara avsaknaden av Kalles. Mina vänner, min familj och mitt barndomshem är en sak.. men Kalles! Vad kommer jag att sysselsätta mig med alla dessa sena tisdagseftermiddagar när ingenting annat finns att göra? Det känns lite bitter att tänka på att jag med största sannolikhet kommer att måsta skaffa mig ett liv. Vad det rent konkret kommer att innebära vet jag inte riktigt.. jag kanske kommer att börja gymma eller spela i ett korpenlag, börja intressera mig för promenader och svampplockning, börja sopsortera på riktigt, bli kristen och slippa oroa mig så mycket eftersom jag ändå har Herren på min sida, engagera mig i någon asylrättsorganisation och transportera sydafrikaner i en egendesignad roddbåt eller varför inte börja spela TP med Jan Björklund.

Jaja, jag ger mig.. det kanske finns en hel del andra saker att sysselsätta sig med. Jag tror jag ska satsa på Herr Björklund. Med tanke på hur människan är funtad har jag ju faktiskt en chans att briljera.. risken att jag blir deporterad till Botswana kan jag ta.

Min framtida homie i egen hög person