Vägen till mental hälsa

Jag tror att de senaste dagarna har fått mig att (mestadels omedvetet) begrunda den kanske mest påtagliga insikt livet hittils hunnit berikat mig med - insikten om livet som ett bottenlöst kraftprov utan något för mig begripligt syfte. Jag har grubblat en hel del genom livets gång och i vissa perioder till och med försökt att kritiskt granska betraktandet av hjärtat som en befläckad blodpump, men längre kommer jag inte. Jag tror att det har blivit en otvivelaktig sanning som har kommit för att stanna - hjärtat är helt enkelt ingenting annat än ett meningslöst vitalt organ som varken rymmer inspiration eller förtröstan. Ett vitalt organ som sätter hinder för det konsekventa tänkandet. Blockerar människan att tänka klart, motverkar människan att befinna sig i god mental hälsa. Att leva efter invanda mönster där det emotionella stycket övergår till att vara en markant beståndsdel i människans liv kan omöjligt leda till någonting annat än vemod och tvivel. Känslomässig isolering kan måhända te sig monotont och händelsefattigt, men jag tvivlar på att något annat alternativ är möjligt för den som inte orkar ströva runt med en sargad själ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback