In this proud land we grew up strong
Det vilar en tystnad över den här staden som ingen rår på. Jag har egentligen ingenting att säga till någon. Inga väl valda ord. Ingenting som skulle göra någon skillnad. Det här är vad som alltid har legat framför mina fötter.
Den kanske är här nu, den där dagen. Livets gång.
Jag kan inte säga att någonting har gått förlorat för jag tror inte att det fanns något av värde att klamra sig fast vid från första början. Det har aldrig funnits någonstans att ta vägen. Inga egna ben att stå på. Ingen famn, ingen tillflyktsort. Vi var förbrukade långt innan vi lärde oss att gå.
Här är jag ingenting annat än vad jag var då. Trycket över bröstet är detsamma.
Livets gång.
Livets gång.
Den kanske är här nu, den där dagen. Livets gång.
Jag kan inte säga att någonting har gått förlorat för jag tror inte att det fanns något av värde att klamra sig fast vid från första början. Det har aldrig funnits någonstans att ta vägen. Inga egna ben att stå på. Ingen famn, ingen tillflyktsort. Vi var förbrukade långt innan vi lärde oss att gå.
Här är jag ingenting annat än vad jag var då. Trycket över bröstet är detsamma.
Livets gång.
Livets gång.