bloggen

Kanske hade jag någonstans önskat att det tagit slut när allting var som bäst. När allting låg platt framför mina fötter, när mitt engagemang inför mig själv och min tillvaro var genuin och tillförlitlig. När jag på ett eller annat sätt hittade tillbaka till något rent och ädelt, kände mig tillfreds med mig själv igen.

Jag ville aldrig falla tillbaka, ville aldrig konfronteras av fler snedsteg. Jag trodde någonstans att den tiden var förbi och att livet hade fler utbud. Jag vet inte om någonting föll mig ur händerna eller om jag helt enkelt inte hade något annat val. Om det verkligen fanns något annat alternativ.

Jag har tappat gnistan. Jag har tappat kontakten med mig själv och min natur. Jag har ingen aning om hur man lär sig att leva med sig själv.